Spring shopping in New York

Ja, det var ju tankt att det skulle bli lite harlig varshopping i New York i helgen. Och shopping blev det forvisso, men sa varlikt vet jag inte om det var. Lamnade ett 25-gradigt DC pa torsdagseftermiddagen, och nadde fram till ett snoslaskigt, ruggigt och kallt New York senare samma kvall.

Snokoaset glomdes gladeligen bort i nagra timmar som Ida, Nina, Anna och jag spenderade med att dricka ol pa en harlig irlandsk pub. Irlandarna som redan borjat fira St Pat's Day var trevliga och underhallningen bestod av en liten rodharig trubadur som spelade armgungsinspirerande irlandsk folkmusik. Harligt smaberusade gick vi och la oss den kvallen med hopp om att se en uppsprickande morgonhimmel nar vi vaknade.

No such luck. Snoblandat regn oste ner hela nasta dag och lyckades nastan totalforstora var shoppingtur langs Fith Avenue. Men ovadret till trots blev det nagra vandor in och ut ur affarerna innan vi slutligen gav upp och gick tillbaka till vandrarhemmet. Men forst efter att en overlycklig Ida fick ta sitt foto inne i idolen Donald Trumps skrapa...

Det var ju tankt att det skulle bli lite utgang pa fredagskvallen. Idas fotomodellande van Theresa hade sett till att vi kunde komma in gratis och slippa sta i ko pa en av New Yorks alla nattklubbar. Vi skulle till och med fa gratis sprit om vi sokte upp nan snubbe som hette Moses och hade ett stambord dar inne. Foga imponerade bestamde vi oss istallet for att stanna inne pa rummet och dricka alkolask i sangen skralandes gamla svenska visor.

Ja, jag vet, ar man i NY sa ska man ta vara pa tillfallet och inte bara sitta inne pa det cellstora vandrarhemrummet och dega, men vadret var sa trist och vi hade bara ingen lust att ga ut och halka i slasket igen.

Nasta dag hade det spruckit upp lite grann, och det var ju bra med tanke pa irlandarnas parad och vart fortsatta shoppingaventyr. Bestamde mig for att det var dags att gora nagot at mitt bangstyriga har och klev in pa forsta basta lite flashigare salong. Har inte vagat klippa haret har i Dc med tanke pa hur lite stil folk har har och hur de flesta jag har sett ser ut i haret...

For en ringa summa av $195 blev jag omhandertagen av inte mindre an tre olika personer. En kvinna med charmig fransk brytning slinagade min botten, varefter en kvinna fran Makedonien tvattade ur haret och slutligen en snofsig fransk stylist klippte av det. Han lyssnade inte for fem ore pa hur jag ville ha haret klippt och jag ar inte helt nojd, men med tanke pa boset jag hade pa huvudet innan sa ar nog allt en forbattring. Allt kloret i vattnet har kan verkligen forstora haret ordentligt.

Sen blev det lite mer shopping. Fick tyvarr hoppa over utsikten fran Empire State Building eftersom kon var for lang och utsiktsplatsen anda var stangd. Det blev inget besok dar sist jag var i NY for atta ar sen heller, men jag antar att det kan vara intressant att spara nagot till mina framtida besok i the Big Apple.

Kvallen startade vi pa en irlandsk pub dar stamningen var hog. Gronkladda irlandare sop, dansade och skralade till minne av Eire's nationalhelgon, St Patrick. For den som inte visste det, sa kryllar New York a irlandare och St Patty's ar nastan storre an nyarsafton har.

Men vi valde att ga vidare. Hangde pa Theresa till hennes svenska kompis Anna som hade en finfin lagenhet mitt pa Manhattan. Hos henne inmundigade vi ett par flaskor vin innan vi hoppade in i ett par gula taxibilar och tog oss bort till nattklubben Stereo, dar kvallens fest skulle hallas.

Maste saga att jag inte var direkt imponerad. Val pa plats skulle vi delta i ett privat party som Theresas kompis, festfixaren anordnade i VIP-rummet pa klubben. Jag maste saga att jag har svart for fester som egentligen inte ar fester utan bara en ursakt for att nagra personer ska fa kanna sig speciella, dricka gratis sprit och visa upp sig for varandra. Kandes minst sagt krystat, men vi roade oss sa gott vi kunde... Inte alltfor svart trots allt efter nagra gratis drinkar.

Det blev kanske lite for manga drinkar for stackars Nina. Val tillbaka pa rummet fick hon upp det mesta hon atit och druckit den kvallen. Och kanske nagot hon atit dagen innan ocksa med tanke pa volymen pa de pasar jag gick och slangde pa toaletten at henne. Stackarn madde inget vidare och hennes baksmalla nasta dag var inte heller att leka med.

Tyvarr var vi tvungna att lamna rummet klockan elva nasta dag sa Nina fick snallt folja med pa var avslutande shoppingrunda, fast att hon formodligen borde ha stannat kvar i sangen. Illgron i ansiktet och med en spypase i handen tog hon sig in och ut ur affarerna med sma expressturer till damrummen med jamna mellanrum. Hur hon hon overhuvudtaget orkade sta upp forstar jag inte. Men det ar klart, tjejen ar av segt virke, hon ar ju anda officer i svenska forsvaret.

Hur kul vi an hade i NY, sa var det anda skont att satta sig pa bussen hem till DC den kvallen. En buss som vi hann med med nod och nappe, precis som bussen fran DC. Men vad ar egentligen spanningen med att alltid vara i tid?