32 doda efter att annu en dare oppnat eld pa en amerikansk skola... Och det ar nast intill feststamning pa redaktionen.
Jag ar sa trott pa blodiga nyheter.
For mer info ga till: http://www.myfoxdc.com/myfox/pages/Home/Detail?contentId=2724386&version=13&locale=EN-US&layoutCode=TSTY&pageId=1.1.1
måndag, april 16, 2007
tisdag, april 10, 2007
Grönt är skönt!
Step aside blått!
Grönt är min nya favofärg så det passar ju bra att bloggen numera är grön...
Hjälpsamma män
Det är tragiskt, men man ska alltid fråga en kille om man vill ha hjälp med något som tjej. Frågar man en annan kvinna så får man garanterat ett nej. Frågar man däremot en man så blir svaret i de flesta fall ja. Varför är alla tjejer sånna nejsägare? Varför kan vi inte hjälpa varandra på traven lite oftare?
Cherry Blossoms Festival
Så här vackert var det i DC för en vecka sen. Det var en helt underbar dag med strålande solsken och närmare 30 grader ute. Jag lyckades till och med bränna nästippen!
Men nu är alla de vackra blommorna bort. Värmen försvann och i helgen snöade det. Och av solbrännan finns bara en flagnande nästipp kvar....
söndag, april 08, 2007
Imponerande!
Jag maste saga att jag ar lite besviken pa onsdagens tur till Pentagon. Nog for att jag inte hade vantat mig att fa se nagon av Pentagons mer intressanta delar, typ hemliga tortyrkammare under jorden, men jag hade definitivt vantat mig nagot mer an tomma trakiga koridorer. Det mest spannande pa hela turen var tyvarr guiderna. Nagra smasota Air Force-pojkar i paraduniformer som hade lart sig att ga hela turen baklanges. Inte en enda gang slangde de ett oga over axeln. Inponerande. Fast en av dem erkande att han hade slagit i huvudet rejalt en gang nar han ovade ensam en kvall. Got to hurt!
onsdag, april 04, 2007
Femhörningen väntar...
Efter lång väntan och stor säkerhetskontroll bär det av till Pentagon idag. Rundturen börjar klockan nio, men för att få komma in måste vi vara där en halvtimme innan för att gå igenom ännu fler kontroller. Och listan på vad som är tabu att ta med sig är så lång att jag inte vet om jag vågar ta med mig plånboken ens!
tisdag, mars 20, 2007
Spring shopping in New York
Ja, det var ju tankt att det skulle bli lite harlig varshopping i New York i helgen. Och shopping blev det forvisso, men sa varlikt vet jag inte om det var. Lamnade ett 25-gradigt DC pa torsdagseftermiddagen, och nadde fram till ett snoslaskigt, ruggigt och kallt New York senare samma kvall.
Snokoaset glomdes gladeligen bort i nagra timmar som Ida, Nina, Anna och jag spenderade med att dricka ol pa en harlig irlandsk pub. Irlandarna som redan borjat fira St Pat's Day var trevliga och underhallningen bestod av en liten rodharig trubadur som spelade armgungsinspirerande irlandsk folkmusik. Harligt smaberusade gick vi och la oss den kvallen med hopp om att se en uppsprickande morgonhimmel nar vi vaknade.
No such luck. Snoblandat regn oste ner hela nasta dag och lyckades nastan totalforstora var shoppingtur langs Fith Avenue. Men ovadret till trots blev det nagra vandor in och ut ur affarerna innan vi slutligen gav upp och gick tillbaka till vandrarhemmet. Men forst efter att en overlycklig Ida fick ta sitt foto inne i idolen Donald Trumps skrapa...
Det var ju tankt att det skulle bli lite utgang pa fredagskvallen. Idas fotomodellande van Theresa hade sett till att vi kunde komma in gratis och slippa sta i ko pa en av New Yorks alla nattklubbar. Vi skulle till och med fa gratis sprit om vi sokte upp nan snubbe som hette Moses och hade ett stambord dar inne. Foga imponerade bestamde vi oss istallet for att stanna inne pa rummet och dricka alkolask i sangen skralandes gamla svenska visor.
Ja, jag vet, ar man i NY sa ska man ta vara pa tillfallet och inte bara sitta inne pa det cellstora vandrarhemrummet och dega, men vadret var sa trist och vi hade bara ingen lust att ga ut och halka i slasket igen.
Nasta dag hade det spruckit upp lite grann, och det var ju bra med tanke pa irlandarnas parad och vart fortsatta shoppingaventyr. Bestamde mig for att det var dags att gora nagot at mitt bangstyriga har och klev in pa forsta basta lite flashigare salong. Har inte vagat klippa haret har i Dc med tanke pa hur lite stil folk har har och hur de flesta jag har sett ser ut i haret...
For en ringa summa av $195 blev jag omhandertagen av inte mindre an tre olika personer. En kvinna med charmig fransk brytning slinagade min botten, varefter en kvinna fran Makedonien tvattade ur haret och slutligen en snofsig fransk stylist klippte av det. Han lyssnade inte for fem ore pa hur jag ville ha haret klippt och jag ar inte helt nojd, men med tanke pa boset jag hade pa huvudet innan sa ar nog allt en forbattring. Allt kloret i vattnet har kan verkligen forstora haret ordentligt.
Sen blev det lite mer shopping. Fick tyvarr hoppa over utsikten fran Empire State Building eftersom kon var for lang och utsiktsplatsen anda var stangd. Det blev inget besok dar sist jag var i NY for atta ar sen heller, men jag antar att det kan vara intressant att spara nagot till mina framtida besok i the Big Apple.
Kvallen startade vi pa en irlandsk pub dar stamningen var hog. Gronkladda irlandare sop, dansade och skralade till minne av Eire's nationalhelgon, St Patrick. For den som inte visste det, sa kryllar New York a irlandare och St Patty's ar nastan storre an nyarsafton har.
Men vi valde att ga vidare. Hangde pa Theresa till hennes svenska kompis Anna som hade en finfin lagenhet mitt pa Manhattan. Hos henne inmundigade vi ett par flaskor vin innan vi hoppade in i ett par gula taxibilar och tog oss bort till nattklubben Stereo, dar kvallens fest skulle hallas.
Maste saga att jag inte var direkt imponerad. Val pa plats skulle vi delta i ett privat party som Theresas kompis, festfixaren anordnade i VIP-rummet pa klubben. Jag maste saga att jag har svart for fester som egentligen inte ar fester utan bara en ursakt for att nagra personer ska fa kanna sig speciella, dricka gratis sprit och visa upp sig for varandra. Kandes minst sagt krystat, men vi roade oss sa gott vi kunde... Inte alltfor svart trots allt efter nagra gratis drinkar.
Det blev kanske lite for manga drinkar for stackars Nina. Val tillbaka pa rummet fick hon upp det mesta hon atit och druckit den kvallen. Och kanske nagot hon atit dagen innan ocksa med tanke pa volymen pa de pasar jag gick och slangde pa toaletten at henne. Stackarn madde inget vidare och hennes baksmalla nasta dag var inte heller att leka med.
Tyvarr var vi tvungna att lamna rummet klockan elva nasta dag sa Nina fick snallt folja med pa var avslutande shoppingrunda, fast att hon formodligen borde ha stannat kvar i sangen. Illgron i ansiktet och med en spypase i handen tog hon sig in och ut ur affarerna med sma expressturer till damrummen med jamna mellanrum. Hur hon hon overhuvudtaget orkade sta upp forstar jag inte. Men det ar klart, tjejen ar av segt virke, hon ar ju anda officer i svenska forsvaret.
Hur kul vi an hade i NY, sa var det anda skont att satta sig pa bussen hem till DC den kvallen. En buss som vi hann med med nod och nappe, precis som bussen fran DC. Men vad ar egentligen spanningen med att alltid vara i tid?
Snokoaset glomdes gladeligen bort i nagra timmar som Ida, Nina, Anna och jag spenderade med att dricka ol pa en harlig irlandsk pub. Irlandarna som redan borjat fira St Pat's Day var trevliga och underhallningen bestod av en liten rodharig trubadur som spelade armgungsinspirerande irlandsk folkmusik. Harligt smaberusade gick vi och la oss den kvallen med hopp om att se en uppsprickande morgonhimmel nar vi vaknade.
No such luck. Snoblandat regn oste ner hela nasta dag och lyckades nastan totalforstora var shoppingtur langs Fith Avenue. Men ovadret till trots blev det nagra vandor in och ut ur affarerna innan vi slutligen gav upp och gick tillbaka till vandrarhemmet. Men forst efter att en overlycklig Ida fick ta sitt foto inne i idolen Donald Trumps skrapa...
Det var ju tankt att det skulle bli lite utgang pa fredagskvallen. Idas fotomodellande van Theresa hade sett till att vi kunde komma in gratis och slippa sta i ko pa en av New Yorks alla nattklubbar. Vi skulle till och med fa gratis sprit om vi sokte upp nan snubbe som hette Moses och hade ett stambord dar inne. Foga imponerade bestamde vi oss istallet for att stanna inne pa rummet och dricka alkolask i sangen skralandes gamla svenska visor.
Ja, jag vet, ar man i NY sa ska man ta vara pa tillfallet och inte bara sitta inne pa det cellstora vandrarhemrummet och dega, men vadret var sa trist och vi hade bara ingen lust att ga ut och halka i slasket igen.
Nasta dag hade det spruckit upp lite grann, och det var ju bra med tanke pa irlandarnas parad och vart fortsatta shoppingaventyr. Bestamde mig for att det var dags att gora nagot at mitt bangstyriga har och klev in pa forsta basta lite flashigare salong. Har inte vagat klippa haret har i Dc med tanke pa hur lite stil folk har har och hur de flesta jag har sett ser ut i haret...
For en ringa summa av $195 blev jag omhandertagen av inte mindre an tre olika personer. En kvinna med charmig fransk brytning slinagade min botten, varefter en kvinna fran Makedonien tvattade ur haret och slutligen en snofsig fransk stylist klippte av det. Han lyssnade inte for fem ore pa hur jag ville ha haret klippt och jag ar inte helt nojd, men med tanke pa boset jag hade pa huvudet innan sa ar nog allt en forbattring. Allt kloret i vattnet har kan verkligen forstora haret ordentligt.
Sen blev det lite mer shopping. Fick tyvarr hoppa over utsikten fran Empire State Building eftersom kon var for lang och utsiktsplatsen anda var stangd. Det blev inget besok dar sist jag var i NY for atta ar sen heller, men jag antar att det kan vara intressant att spara nagot till mina framtida besok i the Big Apple.
Kvallen startade vi pa en irlandsk pub dar stamningen var hog. Gronkladda irlandare sop, dansade och skralade till minne av Eire's nationalhelgon, St Patrick. For den som inte visste det, sa kryllar New York a irlandare och St Patty's ar nastan storre an nyarsafton har.
Men vi valde att ga vidare. Hangde pa Theresa till hennes svenska kompis Anna som hade en finfin lagenhet mitt pa Manhattan. Hos henne inmundigade vi ett par flaskor vin innan vi hoppade in i ett par gula taxibilar och tog oss bort till nattklubben Stereo, dar kvallens fest skulle hallas.
Maste saga att jag inte var direkt imponerad. Val pa plats skulle vi delta i ett privat party som Theresas kompis, festfixaren anordnade i VIP-rummet pa klubben. Jag maste saga att jag har svart for fester som egentligen inte ar fester utan bara en ursakt for att nagra personer ska fa kanna sig speciella, dricka gratis sprit och visa upp sig for varandra. Kandes minst sagt krystat, men vi roade oss sa gott vi kunde... Inte alltfor svart trots allt efter nagra gratis drinkar.
Det blev kanske lite for manga drinkar for stackars Nina. Val tillbaka pa rummet fick hon upp det mesta hon atit och druckit den kvallen. Och kanske nagot hon atit dagen innan ocksa med tanke pa volymen pa de pasar jag gick och slangde pa toaletten at henne. Stackarn madde inget vidare och hennes baksmalla nasta dag var inte heller att leka med.
Tyvarr var vi tvungna att lamna rummet klockan elva nasta dag sa Nina fick snallt folja med pa var avslutande shoppingrunda, fast att hon formodligen borde ha stannat kvar i sangen. Illgron i ansiktet och med en spypase i handen tog hon sig in och ut ur affarerna med sma expressturer till damrummen med jamna mellanrum. Hur hon hon overhuvudtaget orkade sta upp forstar jag inte. Men det ar klart, tjejen ar av segt virke, hon ar ju anda officer i svenska forsvaret.
Hur kul vi an hade i NY, sa var det anda skont att satta sig pa bussen hem till DC den kvallen. En buss som vi hann med med nod och nappe, precis som bussen fran DC. Men vad ar egentligen spanningen med att alltid vara i tid?
onsdag, mars 14, 2007
Mina uppgifter har ar verkligen overvaldigande...
Idag fick jag det stora ansvaret att assistera kanalens meterolog med att trycka fram grafiken. Och det ar ungfar sa langt som de litar pa praktikanterna har. Jag haller pa att bli tokig pga bristen pa riktiga uppgifter.
Det ar inte sa jatte motiverande att ga till jobbet varje dag nar det egentligen inte spelar nagon roll om jag ar dar eller inte. Min storsta motivation for att ta mig upp ur sangen pa morgonen ar att jag faktiskt bidrar med nagot, att jag kanner att jag gor nagon form av skillnad. Har bidrar jag med nada!
Bara tanken pa att komma hit for att lara mig nagot ar inte tillrackligt motiverande i sig sjalv. Jag behover nagot mer. Visst kan jag sysselsatta mig under dagen med att skugga en reporter och sen satta ihop ett eget inslag, men det ar inte samma sak som att faktiskt fa gora nagot som ska ga i sandning. Jag kan hjalpa morgongasterna till ratta, svara i telefonerna vid "the assignment desk", hjalpa till med research, men ingen form av rapporterande. Jag far for sjutton inte ens redigera mina egna "fake"-inslag sjalv, pga redigerarnas fackforbund, utan far bara sitta bredvid och titta pa!!
Om jag inte far ett riktigt journalistjobb i sommar, och risken ar ju ganska stor (fick ju inget forra aret), sa blir jag nog tokig. SVT i Stockholm har redan tackat nej, och trots att de skrev att de hade over 2300 sokande sa kanns det ju inte battre att bli ratad tillsammans med tusentals andra. Nan javel fick ju jobbet!
Na, nu ska sluta spy galla och istallet ga och kopa mig en macka. Jag har hort att man blir gladare med mat i magen...
Det ar inte sa jatte motiverande att ga till jobbet varje dag nar det egentligen inte spelar nagon roll om jag ar dar eller inte. Min storsta motivation for att ta mig upp ur sangen pa morgonen ar att jag faktiskt bidrar med nagot, att jag kanner att jag gor nagon form av skillnad. Har bidrar jag med nada!
Bara tanken pa att komma hit for att lara mig nagot ar inte tillrackligt motiverande i sig sjalv. Jag behover nagot mer. Visst kan jag sysselsatta mig under dagen med att skugga en reporter och sen satta ihop ett eget inslag, men det ar inte samma sak som att faktiskt fa gora nagot som ska ga i sandning. Jag kan hjalpa morgongasterna till ratta, svara i telefonerna vid "the assignment desk", hjalpa till med research, men ingen form av rapporterande. Jag far for sjutton inte ens redigera mina egna "fake"-inslag sjalv, pga redigerarnas fackforbund, utan far bara sitta bredvid och titta pa!!
Om jag inte far ett riktigt journalistjobb i sommar, och risken ar ju ganska stor (fick ju inget forra aret), sa blir jag nog tokig. SVT i Stockholm har redan tackat nej, och trots att de skrev att de hade over 2300 sokande sa kanns det ju inte battre att bli ratad tillsammans med tusentals andra. Nan javel fick ju jobbet!
Na, nu ska sluta spy galla och istallet ga och kopa mig en macka. Jag har hort att man blir gladare med mat i magen...
By the way...
Ringar och prickar ar overskattat har jag hort...
Na, men det ar svart att anvanda dem nar de saknas pa tagentbordet. Pa min laptop har jag dock bade ringar och prickar, sa det ar bara pa jobbet som jag skriver sa har trasigt. Eller, det borda bara vara pa jobbet som jag skriver trasigt ;)
Na, men det ar svart att anvanda dem nar de saknas pa tagentbordet. Pa min laptop har jag dock bade ringar och prickar, sa det ar bara pa jobbet som jag skriver sa har trasigt. Eller, det borda bara vara pa jobbet som jag skriver trasigt ;)
Kjol pa jobbet!
Idag ar det 23 grader ute och det var stralande sol nar jag gick till jobbet. Det ska regna ikvall men varmen bor halla i sig. Det ar helt otroligt! For mindre an en vecka sen snoade det ute och jag gick omkring i min vinterkappa for att overleva minusgraderna. Jippi for vaxthuseffekten, eller nat...?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
