Tänk att när man verkligen måste göra något, då är det det sista man vill göra. Jag erkänner: jag har blivit expert på att skjuta upp saker. Nej, inte raketer, men skolarbete och liknande. Just nu till exempel borde jag sitta och skriva en tresidors rapport om The Indian Express nätupplaga, istället sitter jag här och klagar över att jag inte gör det. Varför ska det vara så svårt att få tummen ur röven. Jag vet inte hur många gånger jag har fått för mig att städa toaletten istället för att läsa inför en tenta eller baka kanelbullar när jag egentligen borde förbereda mig inför en redovisning. Helt plötsligt är man uppe i något helt annat och glömmer bort att man faktiskt har viktigare saker att göra. Det slutar alltid med att jag sitter uppe hela sista natten inför en inlämning. Rödögd och med bara ett par timmars sömn eller ingen sömn alls i kroppen springer jag sen till skolan och lämnar in uppgiften 1 minut innan deadline. Och sen sitter jag där helt slut under lektionerna och undrar varför jag aldrig kan göra något i tid. För det är inte det att jag inte har haft tid på mig. Nej då, jag har haft gått om tid, jag är bara värdelös på att distrubuera den. Ju mer viktiga saker jag har att göra, desto fler oviktiga saker gör jag istället.Men nu skall jag sluta sitta här och mjölka, jag har en rapport att skriva. Fast jag tror att jag nog måste äta något först...
Skulle just lägga upp en bild från mitt Halloween-firande när jag upptäckte att alla bilderna i kameran hade raderats!! Alla bilder som jag tagit sen jag kom hit var bara borta... Snyft!
Hoppas kunna få tag på bilder från någon av mina vänner, men ändå.
Tänkte att det var min tur att börja blogga nu. Å vad passar väl bättre än att göra det en extra lång söndag när man sitter bakis i Washington.
På tisdag är det Halloween, men vi smygstartade firandet redan igår tillsammans med en massa andra maskprydda och utklädda figurer. Själv var jag Catwoman, meeow! (Det är jag och den supersköna Helena a.k.a. Angel of Death på bilden bredvid.) Älskar att klä ut mig, att få vara någon annan och för några korta timmar fly in i fantasins värld. Ibland tror jag att det är vad jag gör bäst. Flyr alltså. Ja, för vad gör jag annars här i Washington om inte gömmer mig undan från arbetslöshet och en komplicerad brytning i ett ännu mer komplicerat förhållande? När ska jag bli vuxen och börja möta mina problem "heads on", istället för att bara ta den enkla vägen vidare?
Usch, det här blev en deprimerande start på min nya blogg... Men själva tanken är väl den att man ska dela med sig av vad det nu kan tänkas vara som dyker upp i huvudet. Tråkigt bara att det varit en hel del sådana här deprimerande tankar där uppe på sistone.
Hur som helst, hade jag väldigt trevligt igår bland monster, häxor, superhjältar och sjuksköterskor. Säga vad man vill om amerikaner (mycket negativt har sagts här i lägenheten under de här första nio veckorna), men de vet verkligen hur man klär ut sig. Jag brukar tycka att mina outfits är avancerade, men här kände jag mig knappt medelmåttig i min svarta cat suit...
